Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 GUNNAR ANDERSSON
kvalitetsindustri, som framställde en förstklassig vara. Nu
blev den småningom detta i allt högre grad. Dessa
strävanden stöddes av den hos så mången av vårt folk
inneboende läggningen för ett ingående teoretiskt studium av
det arbete han utför. Lyckligt var även att de svenska
bruksägarna under järnhanteringens storhetstid grundlagt
den märkliga och för dess utveckling i skilda riktningar
så betydelsefulla institution, som bär namnet »Jernkontoret»,
en egenartad men lycklig förening av yrkesrepresentation,
bank och forskningsinstitut. Denna institution besatt de
erforderliga medlen och dess ledare den nödiga
framsyntheten att gå i spetsen för svensk kvalitetsjärnsberedning,
vilken medförde höga priser och en dominerande ställning
i världen för svenskt järn, då det gällde vissa specialbehov.
Även kvantitativt tilltog, låt vara långsamt, Bergslagens
järnproduktion, en tillväxt, som i stort sett sakta men säkert
fortsatt till den dag, som i dag är, oqh ytterligare kommer
att fortsätta.
Hand i hand med nu berörda förändring i vår
järnhanterings internationella ställning gick en annan vittgående,
ej i allo så tilltalande rörelse, nämligen malmbrytningens
och järnhanteringens ytterligare koncentration från talrika
anläggningar till ett fåtal stora gruvor och järnverk. De 62
masugnarna år 1800 inom den förut nämnda södra delen
av Bergslagen (fig. 1, sid. 5) voro 1910 reducerade till 23, med
en totalproduktion, som dock var avsevärt större än under
den tid, då de voro nära tre gånger så många. En
avgörande förutsättning för en sådan stark koncentration utgjorde
den totala omvälvning av kommunikationsmedlen, som
järnvägarnas tillkomst innebar. Det är ingen tillfällighet att
Sveriges första järnvägar i slutet av 1850-talet byggdes i
Bergslagen. Där fanns redan gods att transportera. Det
nya trafikmedlet medförde emellertid, att järnverken blevo
ännu mera oberoende än förut med hänsyn till sitt läge av
malmen och skogen. De flyttades ned från dalgångarnas
sluttningar till sådana platser i dalbottnarna, varest riklig
vattenkraft stod att få. Det dröjde ända till det nittonde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
