Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERGSLAGEN 19
av masugnsprocessen ur malmen uttaga allt större och
större procent av det i densamma befintliga järnet,
liksom ock att bryta och framställa allt renare malm
samtidigt som kolåtgången i masugnarna minskas. Den ökade
konkurrensen utifrån har varit en mycket viktig drivkraft
vid den lyckosamma utvecklingen i nu berörda riktning.
Medan under perioden 1833—1850 användes i medeltal 2 120
kg malm till 1 ton tackjärn, åtgick därtill 1901—1910
endast 1 786 kg och i dag är malmåtgången ännu mindre.
Detta betyder pengar, ökade inkomster ur hanteringen, men
ock ett sparande av våra malmer. Behövs det?
I äldre tider uppställdes knappt den frågan ur
synpunkten av att järnmalmerna kunde ta slut, men med
den tilltagande produktionen blev även den aktuell.
Förtjänsten av att den togs under allvarlig debatt tillhör
otvivelaktigt Värmlandsbergmästaren A. Sjögren, vilken 1868 först
slog allarm. Sedermera hava beräkningar över malmerna
och malmtillgångar flerfaldiga gånger företagits dels
beträffande viktiga malmfält, dels för hela riket. Den sista
undersökningen för landets södra delar är av Tegengren
publicerad i nyss omtalade arbete.
Jämsides härmed har gått en strävan, krönt med största
framgång särskilt under sista halvseklet, att höja järnhalten
i den malm, varmed masugnarna beskickades, för att
dymedelst kunna minska åtgången av det allt dyrbarare
träkolet. Målet vanns först genom malmens bättre skrädning,
men det stora framsteget gjordes först med uppfinningen
av de nutida anrikningsprocesserna, grundade på malmernas
pulverisering, det fyndiga materialets eller »sligens»
skiljande från det ofyndiga, ävensom på sligens brikettering.
Resultaten av allt arbetet framgår av några siffror.
Under århundradena 1300—1910 synes ha uppfordrats
totalt ur sydsvenska gruvor 93 millioner ton järnmalm,
varav dock 76 % eller över tre fjärdedelar tagits sedan
1833. Medtages brytningen t. o. m. 1916, blir summan
nära 109 millioner ton. Mot denna bör ställas de
kvarvarande kvantiteterna. Under senare tid bearbetade och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
