Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UK VÄSTMANLANDS FORNTID 35
des under landhöjningens fortgång, och närmare söker göra
klart för sig, vilken namnbildning som är att vänta inom
ett område med sådan naturbeskaffenhet.
Vid bronsålderns början täckte vattnet nästan hela
området söder om den inlagda linjen; här sköto endast några
småuddar söderut från landet i norr, och längre bort på
fjärden hade endast de allra högsta punkterna kommit ovan
vattenytan som skär eller lågo tätt under densamma som
grund. Kring dylika punkter växte emellertid större öar
fram; då finna vi här en fornskärgård, i mycket liknande
den, som vi förut lärt känna i Västerås-Barkarö från en
senare tid. Om denna äldre skärgård blivit bebyggd, så
fort detta möjliggjorts genom landhöjningen, så skulle vi
säkert också här träffat ortnamn, som återspeglat detaljer
i landskapets utformning vid dåvarande vattennivå, namn
som alltså talat om sund, vik, ö och sjö. Men detta
är icke eller i ringa utsträckning förhållandet.
Ortnamnsforskaren föres då snarast till den åsikten, att
detta område då ej varit föremål för stadigvarande
bebyggelse, som kunnat giva upphov till en detaljerad
namn-givning.
Jag har vidare svårt att tänka mig namnbildningen på
-sia förlagd till en tid före den, då slätterna helt avvattnats.
Men denna förändring i landskapet var knappast fullbordad
före bronsålderns slut.
Dessa ortnamn avvika nämligen rätt mycket från andra
namn genom en schablon i bildningssättet, som knappast
skulle ha förekommit i en omväxlande natur med egenartade
hållpunkter för namnbildningen. Först när man byggde ute
pä slätten eller i backarna invid, behövde man bilda
ortnamn efter det enkla receptet: »N. N:s ställe.» Till sist
kan framhållas, att nästan oöverstigliga hinder möta
språkforskaren, om han försöker till en så avlägsen tid som
bronsåldern förlägga det personnamnsskick, som sfa-namnen
bära vittnesbörd om. För min del måste jag — också med
stöd i tidigare uttalanden av andra som sysslat med frågan
— hålla för sannolikt, att vi i s/a-namnen främst äga minnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
