Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄSTERÅS SÅSOM EN BILDNINGENS STAD 101
1611, S:t Nikolai (mellan Kungsgatan och Stora gatan)
invigdes i början av 1300-talet av biskop Nils Kettilsson och
ägde bestånd till samma tid som den föregående. Längst
bland de mindre kyrkorna kvarstod S:t Ilians, uppkallad
efter stiftets förste, säkert namngivne biskop. Grundlagd
senast omkring 1200,
förvandlades den efter
reformationen till
hospitalskyrka och fick,
ehuru förfallen, kvarstå
som ett ålderdomligt
minne, tills den för
trettio år sedan tyvärr
utdömdes och nedrevs.
Även
dominikanklost-ret, beläget i den
nuvarande Vasaparken och
kringliggande område,
hade naturligen sin
kyrka; klostret, bildningens
förnämsta tillflyktsort i
nejden under den tiden,
kallades »Conventus
in-sulensis» av sitt läge på
den då av Svartån och
dess tillflöde Lillån
omflutna ön. Det var i dess stora sal den omstörtande och
nydanande riksdagen hölls 1527. På platsen för
klosterbyggnaderna är nu rest Gustav Vasas byst, modellerad av
Qvarnström och avtäckt 1864, då minnet tolkades av den
vältalige Västmanlandssonen Wilhelm Erik Svedelius.
Alla stadens kyrkor trädde dock i skuggan för domkyrkan,
S:ta Maria. Om denna stolta helgedom har mycket skrivits,
och senast har dess restaurator Agi Lindegren i ett större
verk även med pennan velat bevara den undan förgängelsen.
Vid tiden omkring 1200 anses den redan ha varit byggd
såsom en treskeppig kyrka av romansk typ. Vid mitten av
VÄSTERÅS DOMKYRKA. G. Ewald fot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
