Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lönade vår möda, däribland dock en synnerligen vacker
öring, som med höga språng i luften sökte göra sig fri.
Men just då vi, i detsamma solen dalade mot en hög
bergkam i NV, passerade en sträcka, blev det livligt på
reven. Harren gjorde, såsom min följeslagare uttryckte sig,
»ett riktigt ryskt stormanlopp» mot våra krokar, tyvärr
alltför kortvarigt. Då solen sjunkit ned bakom
bergskammen, tog harren icke längre. Ett trettiotal vackra fiskar
utgjorde vårt byte. Vi trädde upp dem på vidjeklykor,
s. k. »räbbor», såsom bruket är i fjälltrakterna, och
fortsatte vår vandring.
I den skymmande kvällen tillryggalade vi så med vår
packning på ryggen och fisken i händerna den ena
kilometern efter den andra. Vägen följer tämligen noga älven
i dess krökningar, och vi gingo fram i ett ständigt sorl
och brus från denna. Det var en underlig känsla av
vildmark, som smög sig över oss.
Nybygget, dit vi ämnade oss, med det något underliga
namnet Handsktummen, eller, som det vanligen kallas,
Tummen, finnes ej utsatt på Generalstabens karta, och vi
hade tagit för givet, att vägen ledde däråt. Vi gingo och
gingo utan att se en skymt därav. Jag beslöt stanna vid
vägen, under det min lättfotade följeslagare företog en
rekognosceringsfärd på sidan om denna uppe i
bergsvidden. Slutligen trängde hans rop genom forsbruset,
förkunnande, att han funnit en stig, den han förmodade leda till
gården. Jag hade redan uppgjort plan för övernattning
i det fria, men luften var fuktig och myggen över all
beskrivning efterhängsen, och vi voro båda glada åt
utsikterna att till sist komma under tak. Aldrig fingo vi såsom
denna kväll känna Lapplandsmyggen. Det medel, vi
förskaffat oss från apoteket för att hålla den på avstånd,
visade sig vara till föga gagn, och den gamla välkända
beckoljan fanns, liksom så mycket annat i denna tid, ej
att få. Eljest, då vi lågo i kåta eller fäbodvall, använde vi
oss av det beprövade rökandet med »tjukor», björk- eller
grantickor. Även det är ett gott medel, om också den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
