Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EXKURSIONER 1 STOCKHOLMSTRAKTEN 199
giska kännemärken på t. ex. musslorna, ha blivit avsatl
i ett vatten, som varit saltare än det. som nu sköljer vår
Östersjökust på denna breddgrad.1 Dess förekomst under
de mäktiga gruslagren visar att dessa tillkommit efter lerans
bildande; ett vackert exempel på den storartade omdanande
verksamhet, som havet utövar på kusten. Den
överlagrande sanden visar sig skiktad med ränder av skalgrus, vari
vi finna de i vår skärgård vanliga musslorna; jämte
blåmusslan den fina släta Östersjömusslan [Tellina baltica) och
den vackert räfflade hjärtmusslan (Cardium edule). De ha
hopsvämmats och inbäddats under den sedermera
nedsköljda sanden. Varifrån ha då dessa sandmassor kommit?
Naturligtvis från åsens huvudmassa, som höjer sig, som det
förefaller, tvärbrant över oss. Branten är dock ej så farlig,
blott cirka 30°.
Vandra vi nu upp på åskrönet, finna vi att åsen ovanpå
är ganska flat, så när som på en »getrygg», vilken
avskäres av grustaget. Denna rygg är dock ej åsens
ursprungliga, utan har tillkommit genom vattnets inverkan
vid det tillfälle, då hela Mälarsänkan stod under havet och
vattenytan just låg i ryggens nivå. Då och dessförinnan
svallade de av västanstormar drivna vattenmassorna med
sand och grus över den långt förut bildade leran; åsytan
nöttes av och materialet vräktes mot öster: hela den
sandmark, vi vandrat på ända från Skärvik. Från vår
upphöjda ståndpunkt se vi även de väldiga vassar, som
förmedla strandens övergång i Norsborgsfjarden, och om det
är en vacker sommardag, se vi av de talrika badande, att
den forntida sandomlagringen sträcker sina verkningar även
till nutidens hygien.
Mot söder se vi, hur åsen i tvenne avsatser dyker ned
under Mälaren för att omedelbart därefter bilda
Fantholmen, vilken är skändligt avhuggen och urholkad genom
ett väldigt grustag. Den runda hamnen mellan holmen
och Ekerö är rätt djup, troligen en dränkt åsgrop. En
1 En närmare redogörelse över denna lera finnes i Geologiska
Föreningens Förhandlingar 1909, sid. 52.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
