Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210 NILS GYLLENSVÄRD
byskolläraren. Denne intar i förbigående sagt f. n. en
något apokryfisk ställning. Skola måste ju finnas där, då
avståndet till närmaste by räknas i mil. Och barn fanns
det gott om i det lilla samhället, men de voro för unga
för att kunna inhämta bokligt vett. Kanske hade han ett
eller två under sin färla. Nog av, skolläraren tog ett stycke
papper, ritade ur minnet upp vägen till Voxna med
bivägar, sjöar, kolarkojor och brändor som
orienteringsmärken, dikterade en beskrivning över höjdförhållandena och
ställde i utsikt att vi med användande av dessa hjälpmedel
skulle vara i Voxna efter sex timmar. Och vi tackade och
packade.
Den nya vägen befanns vara av väsentligen annan art
än ditvägen, visserligen stenig, men ofta så bred att man
kunde gå två i bredd. Omväxling beredde den oss också.
Stora kalrff&rker med en del förkolnade, fantastiskt vridna
trädstammar visade oss, var skogseld gått fram. Ibland
påträffades granbestånd och litet emellan passerade vi
kolbottnar, som inte endast voro svarta utan även lyste röda
av smultron. Den medförda delen av vår fångst gjorde
packningen ganska tung, men naturligtvis var det kär börda.
Tiden gick fort; snart började vi märka tecken till odling:
en klövervall, en gärdsgård och i fjärran ljudet av
koskällor. Vid den breda skogsgata, som här skiljer Dalarna
från grannprovinsen, gjorde vi en kort rast, och sedan drogo
vi — rakt in åt Hälsingland. Första gården nåddes efter
fem timmars vandring, sedan följde de andra slag i slag;
stigen övergick till körväg, utmärkt av vackert grönt slagg,
och slingrade sig nu utmed Voxna älv, vars dalgång kanske
är den vackraste trakten i detta landskap. Egendomligt
att en så härlig nejd bebos av en allmoge, vars obändighet
och vildsinthet fått ett träffande uttryck i deras eget
talesätt: »Hut, pojke! Ska du tala om länsman men’s vi
äter?»
Så nådde vi då slutligen Voxna bruk en kvarts timme
innan det lilla lokaltåget skulle avgå till den 6 km
därifrån belägna Voxna by. Vagnarna voro verkligt smånätta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
