- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1918. Västmanland, Bergslagen /
243

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MED LANTHAMNSBÅTEN GOTTLAND HUNT 243

sommarens eviga torka äro alldeles rödbrända. Snart
dyker en kyrkspira upp, bokstavligen ur havet. Det är
»Sudrets» domkyrka, Grötlingbo kyrka. Det dröjer rätt
länge innan den blir placerad på landbacken; det är först
sedan vi äro mitt utanför Närsfyren, vars vit- och
röd-randiga fyrbåk länge varit synlig. Då är en stund
utsikten fri ända från Kuppen och Östergarnsholm och ned till
Faludden i Öja, vars fyr- och livräddningsstation tydligt
skönjes, d. v. s. över hela den gottländska solstranden med
dess vackraste socknar och kyrkor, inalles väl ett tiotal,
bondgårdar och fiskelägen, strandängar, skogar och gula fält.

Efter ett par timmars färd ha vi framför oss Rone kyrka
och målet för vår resa, Ronehamn. Denna hamnplats ger
från havet icke samma pittoreska anblick som Ljugarn;
här är det litet mer av kommersiellt liv som möter: stora
magasin, kvarnar och ett lokomotiv i rörelse ut mot
hamnkajen. Det är först sedan man kommit i land och fått
göra en tur upp i hamnsamhället, som man märker att
även denna plats har så mycket som fängslar.

Vad som särskilt tilltalarvid en vandring genom det gamla
Ronehamn, d. v.
s. det område
närmast hamnen, där
sj öfolket mest
håller till och i vars
medelpunkt
gästgivargården är
belägen, det är att
en hel del av de
ålderdomliga
husen ej rivits och
ersatts med
moderna villor och röda stugor utan fått stå kvar,
bibehållande en gammaldags prägel av hamnstad. Där växa
ak-viléja och isop, renfana och lavendel vilda i trädgårdarnas
kompakta gräsmattor, och den gamla apeln får gärna växa
med en gren över taket på stugan, i vars fönster pelargon

NYGÅRD A »ROR» VID RONE.

J. Hamner fot.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:00:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1918/0301.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free