Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
domligt blågråa fjällryggen Lulemus Juovatjårro. Vi
övervadade bäcken, som flyter ut ur Haukajaure, i själva
utloppet, samt följde sydöstsidan av Unna Vanaksjaure (Lilla
Båtvattnet). Landskapet var mycket sterilt, men terrängen
jämförelsevis god, ehuru något stenig.
TJÄKTJAVAGGE FRÅN NORR. BILDEN TAGEN FRÅN EN PUNKT I NÄRHETEN AV FÖRSTA KÅTAN I TJÄKTJAVAGGE. Wilse fot.
Vid sjöns nordvästra ända nådde vi fram till riksröset n:o 259, även
kallat Ivarsten. Det ligger i själva spetsen av den vinkel,
som riksgränsen här beskriver in emot det svenska
området. Om orsaken till namnet har jag mig ingenting bekant.
Det sammanhänger väl dock med att dalbottnen omkring
roset är alldeles översållad av jättestora flyttblock. — På den
norska sidan hade landskapet samma karaktär som på den
svenska. Dalgången var fortfarande flack och öppen, och
intet tydde på att vi nalkades den norska fjorddalstypen.
Vi följde nu stranden av det milslånga Stora Båtvattnet.
På hela sträckan från Tjäktjavagge hade vi ej sett till
några lappar. Emellertid fanns det här en prickad
lappstig, vilken tydligen angav, att lapparna på sina affärsresor
till norska kusten taga denna väg.
Vid Båtvattnets nedre ända är terrängen något mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
