Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utan somnade och sov till 5-tiden. Då jag vaknade var jag
alldeles övertäckt av snö och alldeles styv i benen. Döm om min
glädje, då jag alldeles 25—30 m rakt framför mig fick se en stuga,
Såkokhyddan.[1] Visste nu var jag befann mig och att jag ej hade
lång väg till Pårek. Men jag var alltför förbi av kyla för att
jag skulle kunna tänka mig fram dit, mina ben vägrade
fullständigt göra tjänst. Jag gjorde nu något, som du kommer att
bli ond över, jag bröt upp dörren.[2] Detta att komma under
tak hade en mycket upplivande verkan. Lyckades slutligen få
av mig de sura kläderna och genom att gnida kroppen med
snö lyckades jag få blodet i omlopp. Då jag vridit ur kläderna
det mesta vattnet, kände jag mig nu i stånd taga mig till Pårek.
Men det var också med mina yttersta krafter, höll på över 2
timmar den korta sträckan. Tack vare jag nu äntligen fick
ta av mig de våta kläderna och lägga mig i varma filtar
lyckades kroppsvärmen återkomma och tack vare Åstrands utmärkta
skötsel känner jag mig fullkomligt bra i dag. Något feber har
jag dock, men det kan ej hindra mig återyända till toppen,
vilket är mycket brådskande eftersom provianten är slut.»
Angående hantlangaren — vi kunna här kalla honom D. S.
— skriver Hofling i samma brev: »Det har ... visat sig fullkomligt
omöjligt få D. S. att ta upp vad man säger till om. Har
alltid lämnat honom en lapp innehållande vad han skulle bära
upp hit från Kvikkjokk och dessutom uppgift på saker som
han kunde lämna i Pårek.[3] Men han har så gott som
fullständigt negligerat vad man sagt till om och hans »stora»
bördor ha utgjort 13—14 kg, och ej ett enda paket eller annat
extra har han burit mellan Kvikkjok och Pårek. Vi ha därför
under hela den tid han varit »hantlangare» fått ransonera
maten för varje vecka och oftast ej fått något över till frukost
den dag han åter väntades upp, kort sagt vi ha på grund av
D. S:s självrådighet, att ge tusan i vad han blir tillsagd, fått
halvsvälta. Jag har väl tiotals gånger sagt till honom att det
ej dugde att komma upp med så litet, vi fingo ju knappt så
det skulle räcka till följande gång. Men det har han ej brytt
sig om. Att utan vidare avskeda honom har ju ej gått för sig,
då det varit fullständigt omöjligt få någon annan att gå hit.
Vi ha därför fått finna oss i förhållandena under förhoppning
att en ändring snart skulle inträda.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
