Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 SKÅNELAND
Men allt fick komma eller bli tillbaka, som det önskade.
Den mörka svenskskogen höll sakta in och undrade
inför det öppna, skära som stod fram. Den mötte
glansen från ett stort vatten. Det var landets öga. Runt
insjöns stränder götos mjuka lövvalv samman. Och
kring det späda gröna sänkte sommarhimlen sitt skira
flor.
Och fjärrdagern blånade över Skånes åsar.
Boklövsfången buros på de starka fanstängerna upp mot
tinnarna, och de soliga tempelvalven slötos. Långt därute
breddes landets härlighet. Men synen, som ögat
famnade, var icke rikedomen och makten, men helgfreden
och hjärtats värme. Och för dem som gingo sin gång
där nere, där de lättvunna skördarna vajade, för dem
tände åsarna längtans lågor mot översvinnliga mål.
Med åsarna fick Skånelandets själ sin långsyn och sin
håg till äventyr. Urberget drager lönnligt under jord,
det ränner upp och lyfter sitt höga loft. Det lämnar
aplarnas ljuvlighet i dalen — Stenshuvud skådar över
stupen Österhavets svall. Men Kiviks backar äga
Hanöbuktens rundel under sig. I stilla morgontimmar skimrar
havsfärgen som i en musslas skal.
Och åsen går mot Kattegatt. Den söker, gömd inunder
jordarna, sin trängtans väg. Så stiger den och lyfter
bygden på sitt skulderkrön. Se sädesfältens smek kring
kullarna! Se Kullaberg! Kom fridens gårdar, och du,
solbegjutna väg, för upp till stillheten vid bergets
lundar. Välv nya högars valv, bjud rymdens blånad vila
på din ljung. Känn luftningen från oceanen. Hör
bränningarnas brus!
Landet, som sprang mot himlen, var Skånes slätt.
Från Håkulls hjässa fann du dess återfallna ro, ett
sammangångna färgers ljushav mellan haven. Ur
synrandsdisen följa drömmarna dess gång, som golvslät
vidd, som långsvept dyning hän mot fredens kust, mot
sundets strandäng och mot klittens sand.
Äringens bygd! Lovsången stiger, sakta, signande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
