Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 OTTO RYDBECK
drag samt på höjdsträckningarna, t. ex. längs järnvägen
Malmö—Trälleborg eller mellan Kävlinge och
Hälsingborg, förläna de åt landskapet en alldeles säregen prägel.
Dessa gravhögar från
bronsåldern äro begravningsplatser,
som stundom använts under
årtusenden. Det kan sålunda
inträffa, att i deras botten
förekommer en grav från
stenåldern jämte kistor från äldre
bronsåldern. Då gravskicket
vid bronsålderns mitt ändrade
karaktär och likbränningen
avlöste jordandet, fortsatte man
likväl att begrava i de gamla
högarna. För att ej de äldsta
gravarna skulle rubbas vid upprepade begravningar, ökades
kullens höjd, så att man under yngre bronsåldern,
likbränningens tid, utan skadegörelse kunde dit förlägga
brandgravar, bestående av smärre stenkistor, trä- eller lerkärl o. d.
fyllda med den dödes aska. Det har dessutom inträffat,
att brandgravar från såväl brons- som järnåldern blivit
förlagda till terrängen utanför gravhögen, särskilt söder om
kullen; det var solsidan som alltifrån stenåldern ända in
i kristen tid spelade en viktig roll i fråga om kulten.
Jämsides med dessa höggravar förekommo även såväl
under äldre som yngre bronsåldern gravar under flat mark,
stundom samlade i sådan mängd, att de bildade verkliga
kyrkogårdar av ganska betydande utsträckning.
Åt solguden var säkerligen det altare invigt, vars beslag
påträffades i Balkåkra mosse, helt nära Ystad (nu i Statens
historiska museum), och till hans dyrkan hade måhända
även helgats den lilla bronsvagn, som hittades omkring en
mil från ovannämnda fyndplats (nu i samma museum).
Med kulten hade säkerligen även de hällristningar att
skaffa, vilka påträffats å fasta hällar bl. a. i Järrestad, i
Frännarp (fig. 13) och i Simrislund (fig. 12), strax söderom
FIG. 14 VILLKARASTENEN.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
