Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 OTTO RYDBECK
Om Nordens förbindelser, med Dorestad, den
frisisk-ka-rolingiska handelsmetropolen, tala våra äldsta nordiska
mynt, Birka- och Hedebymynten. Av de förra är ett enda
funnet i Skåne, av de senare ej mindre än 133, samtliga,
naturligt nog då präglingsorten är Hedeby (Slesvig), i den
västliga delen av provinsen.
Jämte ovan uppräknade silverfynd, som utgjorts av mynt
. eller vari sådana ingått, hava åtskilliga andra fynd av ädel
metall påträffats, vilka härröra från vikingatidens början
och ända fram till dess slut.
Innan vi övergå till omnämnandet av de bevarade
sten-monument, som härstamma från järnåldern, torde det vara
lämpligt att med några ord söka förklara orsaken till det
relativt ringa antalet gravfynd från järnåldern och dessa
gravfynds ojämna fördelning på de olika perioderna. Denna
oregelbundenhet skulle naturligtvis kunna bero på
periodiska avfolkningar och att sådana förekommit är ej
osannolikt. Däremot är det föga troligt, att dessa skulle hava
spelat en så dominerande roll som den ofta återkommande
frånvaron av fynd tyckes antyda.
En viktig faktor för bedömandet av denna fråga är, att
provinsens jord till mycket stor del är lagd under plogen,
djupplöjd och utdikad, varvid naturligt nog ett stort antal
gravfynd, särskilt de som endast innehållit järnföremål
utan metalliskt värde, blivit förstörda, och de kummel som
eventuellt täckt gravarna, bortplockats. En annan faktor
som man även måste räkna med, är att jordmånen och
måhända även klimatet i Skåne kunnat medverka till
denna förstöring av särskilt de äldsta järnfynden. Att
dylika ofördelaktiga lokala faktorer verkligen spelat en roll
bestyrkes av den omständigheten, att fynden av brons och
av ädel metall äro relativt talrika jämfört med järnfynden.
Att åtminstone de typiska förromerska järnföremålen
förstörts av rost torde bevisas därav, att dylika så gott som
aldrig blivit påträffade, medan de samtidiga bronsfynden
ej äro alltför sällsynta. Tilläggas bör emellertid, alt sådana
tidiga järnfynd äro ganska sällsynta nästan överallt i Sve-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
