Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134 EWERT WRANGEL
plundring, man drog själv härifrån ut på vikingatåg. Att
skåningarna gärna gingo i viking, känna vi också från andra
håll — att nu icke erinra om Rollosagan. Men annars
voro de för visso redan nu driftiga jordbrukare. I den
gamla Allhelgonakyrkan låg förut inmurad en väldig
run-och bildsten, som vid 1700-talets mitt flyttades till
Lundagård — varför den i litteraturen kallas Lundagårdsstenen —
och för femtio år sedan restes på runstenshögen å
universitetsplatsen (se bilden s. 135). Inskriften på stenen,
som är märkt med ett kors och vars bildframställningar
tyda på 1000-talets början, vittnar, att den restes av Torgisl,
son till Esge Björnsson, åt minnet av hans bröder Olov
och Ottar, »mäktiga jorddrottar». Dessa ha sannolikt haft
sin egendom i och vid staden, vilkens invånare voro
jordbrukande ända till långt in på 1800-talet. Från
1000-talet bli också de lösa jordfynden i staden allt talrikare,
ävensom gravarna.
Redan på 1000-talet blev Lund biskopssäte. Omkring
år 1060 upprättade Sven Estridsson nya stift i Skåne, ett
sannolikt för västra delen med säte i Lund och ett för den
östra med säte i Dalby, vilken senare ort även synes ha
varit betydande och nu fick ett eget kloster. Men snart
befanns denna anordning opraktisk, och Dalby fick vika
för Lund, då dess förste biskop, Egino, efterträdde den förste
Lundabiskopen, Henrik. Egino prisas av Adam av Bremen
som både lärd och driftig; han omvände hedningarna i
Blekinge och på Bornholm. Var den första biskopskyrkan
låg vet man icke. Redan under 1000-talet funnos här
sannolikt flera kyrkor och kapell, om än tills vidare blott
av trä. Rester av en sådan ha i våra dagar anträffats å
en tomt vid Stortorgets södra sida (intill n. v. Västra
Mårtensgatan), och denna träkyrka var av resvirke med inre
pelarstöd, således av liknande konstruktion som de norska
stavkyrkorna; det var S. Maria minor.
De danska kungarna uppmuntrade staden, och ehuru den
icke blev säte för den världsliga regeringen, betraktades
den ofta som huvudstaden: »metropolis Daniæ». Den hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
