Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LUND GENOM NIO SEKLER 141
och holsteinarna förtryckte landet, uppstod en kraftig
resning, som avgjordes genom ett våldsamt uppträde, ett
blodbad kan man säga, i själva domkyrkan år 1332. Därefter
slöt sig Skåne till Sverige, till dess det genom Valdemar
Atterdag återbördades. Denne konung utfärdade nu (1361)
privilegier för staden Lund, de första den veterligen
erhållit. Hans dotter Margareta, unionens stiftarinna, visade
stort intresse för staden och domkyrkan. Sin son Olov —
den siste folkungen — lät hon hylla vid Sliparebacken av
de skånska landskapens representanter. Också hennes
efterträdare, Erik av Pommern, omhuldade Lund; det var
här han år 1409 firade sin förmälning med Filippa av
England.
Under Margaretas tid blev domkyrkans inredning
tillökad med en rad ståtliga arbeten, framför allt korstolarna,
vilka utgöra de förnämsta i Norden kända träarbeten från
den senare medeltiden och som ursprungligen stodo framme
i det åt väster utbyggda koret (se bilden s. 140, där också
det stora altarskåpet framträder). Hit hör också det
dyrbara konsturet med två urtavlor, vilket nu är under
restaurering för att återuppsättas. Dessa arbeten äro utförda
under nordtyskt inflytande i stil och hållning. Bronsstoden
av kyrkans skyddspatron, S:t Laurentius, hade förut
tillkommit; den sjuarmade ljusastaken är däremot yngre.
Fjortonhundratalet betecknar någon nedgång för
domkyrkan, liksom för staden i allmänhet. Vid dess mitt
härjades denna också av Karl Knutsson. Domkyrkan blev
mestadels oskadd; dock synas tornen ha lidit av
beskjut-ningen — kanoner användes nu veterligen för första gången
av svenska trupper. Tornen fingo sedan pålappningar av
tegel samt trappgavlar. Men vid 1500-talets början skedde
ett kraftigt om än kort uppsving genom den framstående
ärkebiskopen Birger Gunnarsson. Han anlitade en
rhen-låndsk konstnär, Adam van DÜren, den förnämste i
Norden nu verkande byggmästaren och bildhuggaren, som
synes ha byggt Glimmingehus och sedan användes för
Malmöhus. Van DÜren utförde storartade reparerings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
