Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158 EWERT WRANGEL
korsvirkeshus, fordom »studentkaserner», det ena, med gavel
åt gatan och vacker mönstermurning mellan träverket,
kallat »locus peccatorum», syndarnas bostad, efter ett där
i gamla dagar begånget mord.
Som helhet bilda det Kulturhistoriska museets
byggnader och samlingar ett storartat folkbildnings- och
studiematerial. Det utgör, alltjämt lett av sin grundare,
intendenten G. J:son Karlin, Nordens förnämsta landsortsmuseum.
Staden Lund torde under de sista årtiondena icke
oväsentligt ha förändrat fysionomi. I vissa fall är detta en
beklaglig företeelse, i andra fall en mycket glädjande.
Sedan gammalt var Lund bekant för sina smutsiga gator;
resande klaga däröver vid 1700-talets mitt och ännu vid
1800-talets början. Och ända till för omkring två
årtionden sedan var stenläggningen mycket bristfällig. Nu tävlar
Lund i detta fall med våra främsta städer.
Husbyggnadskonsten visar ju här som annorstädes under 1800-talets
senare del, stillöshet och monotoni, och även de större
offentliga byggnader, som då tillkommo, göra ett nedslående
intryck genom både former och färger (smutsgrå
cementering eller smutsgult tegel). Men staden genomgick i alla
fall en rask utveckling. Denna befordrades i hög grad av
järnvägarna. Den första statsbanedelen öppnades 1856
mellan Malmö och Lund. Utom stambanan ha flera
enskilda järnvägar tillkommit: till Trälleborg och till Kävlinge,
slutligen också till
Bjer-red och till Revinge.
Affärslivet har
genom dessa
kommunikationer betydligt
tilltagit. Ända till långt in
på 1800-talet var
stadens borgerskap
merendels också
jordbrukande, liksom
universitetslärarna och andra
tjänstemän till stor del
HISTORISKA MUSEET OCH O. Mattsson fot.
TEGNÉRSPLATSEN.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
