Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172 GUNHILD BERGH
Törnrosor. Alt detta hopblandat med Dyng-högar,
Stenlagda gator och stora vattenpussar.»
Och han kritiserar dräkten. D. v. s. icke uteslutande.
Han talar med tillfredsställelse om, att han sett
bondflickorna gå på skördearbete klädda endast i »lintyget som i
en slags drägter». Och han berömmer flera gånger de
kvinnliga huvudbonaderna. Men han finner bönderna i
Örkelljunga vara »herreartade» i sin klädsel. »De bära kläder
af Ljusblått eller ock grått vallmar, beprydt med messings
knappar i stället för häcktan, och Jackans Snidt var på
aflagd Engelska eller på aflagd franska.» Det är
Ehrensvärds gamla sats, att man ej får gå utom sin egen klass
och sitt eget klimat och »apa» efter det, som tillkommer
andra. Då måste man med nödvändighet misstyckas.
»När bonden», säger Ehrensvärd, »visar sig i en
Skådespels råck, med Rakt hår och Trädskor, blir denna
förening outsägeligt löjlig.» »Apning» är elt fel, som
utmärker alla svenskar, en följd av den osäkerhet och flyktighet,
som betecknar vårt lynne. »Ingen piga i Paris har nånsin
trådt en spittsig klack, då vår Bondgumma sätter straxt i
purp[ur] hvad en drottning brukte af Gulltyg.» Det
intressanta är här, att Ehrensvärd förstod vad eljest först en
senare tid klargjort, nämligen att det är de högre ståndens
föråldrade moder, som leva kvar i våra s. k. folkdräkter.
Sin uppfattning om det mångahanda, som möter honom,
framlägger Ehrensvärd icke blott i ord utan även och ofta
långt tydligare i bild. »Fem Dagars Resa» är nämligen
illustrerad; här som alltid omsätter Ehrensvärd sina
intryck kanske först i bild. Det är inte för inte, han i
företalet kallar sig »Målare och Philosoph».
Dels äro de olika manuskripten försedda med åtskilliga
teckningar. På den första sidan ritar Ehrensvärd sig själv,
hopsjunken i en täckvagn, »på en Landsväg, Sjuk, i fult
väder, efter två Skinkmärrar» (se understycket). Inuti de
små häftena finner man i marginalerna en del
pennteckningar. I all synnerhet roar han sig med att avbilda skodon
och huvudbonader; Dessutom ritar han kvinnoprofiler, före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
