Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN SOMMAR PÅ HAMKAFJÄLLET 221
utgör kanske den
viktigaste betingelsen för
den rika växtligheten.
Närmast under
stupen är vegetationen
rikast. Stormhatt
(Aco-nitum) och tolta
(Mulgedium) fylla där
rasmarkernas ojämnheter
med sin saftiga grönska.
Hägg och rönn,
vinbär och hallon, tibast
(Daphne) och
trolldruva (Actæa), linnea och
liljekonvalje,
midsommarblomster och
ängskovall betäcka marken.
Även sedan
björkskogen på 1000 m:s
höjd ej förmår följa, fortsätter i stort sett samma frodiga
vegetation under hamrarna, fast även typiska fjällväxter
tillkomma: fjällvicker (Phaca frigida), lappljung, mossljung,
viden. Det karaktäristiska för dessa växtplatser är —
utom rikedomen av arter (på Hamras sydsluttning omkring
200) — det ofantliga individantalet. I björkskogen finns
knappt en kvadratmeter utan 30—40 blommande exemplar
av ängskovall (Melampyrum pratense), 6—8
midsommarblomster (Geranium silvaticum) och hundratals sterila
fjällvioler. Detta är torra siffror, men försök att omsätta dem
i färg! Det experimentet kanske kan ge en aning om den
prakt, den korta fjällsommaren förmår framtrolla. Inte
riskerar man heller att tröttna på färgerna. Vid vår
ankomst i juli lyste ängarna kring Hamravallen gula av
blommande höskallra — då vi lämnade dem i augusti,
voro de förvandlade till ett hav av blåklockor. På den
platta toppkupolen ovan den sista hammaren vidtager
fjällheden med fjällsippa (Dryas) och krypljnng (Azalea), lapp-
INTERIÖR FRÅN EN VALL I TÄNNDALEN. Förf. fot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
