Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224 EH1C HULTEN
spännande laxöringsfiske. Öringarna stodo ganska tätt i
den lilla bäcken men försvunno blixtsnabbt i sina gömslen,
om man kom dem för nära. För att fånga dem är man
lämpligen två, den ene utrustad med en håv, den andre
med en påk. Då öringen försvinner under en sten,
utväljer man ett lämpligt ställe längre ned, där hela bäcken kan
avstängas med
hå-ven. Medhjälparen anställer med
sin stör så mycket
väsen som möjligt
uppe vid öringens
gömställe, och ett
tu tre kilar han —
öringen nämligen
— i väg till en
annan sten. Det
gäller att ha ögonen
med sig,
rörelserna äro verkligt
blixtsnabba. Så drives han närmare och närmare haven
och kör plötsligt rätt i den. Då må man passa på att få
honom på det torra. Är man inte kvick nog, gör han en
tvär vändning och är borta. När det är mycket fisk i
bäcken kan detta slags fiske bli rätt lönande — för den
som fått en del övning, n. b.! Bäst lär det gå klara dagar,
då fisken lättare syns i de djupa och smala bäck-»kulparna».
De som gå upp i bäcken äro jämförelsevis små, ute i
sjöarna i tjölen bli de större, ja nå ibland kolossala dimensioner.
Av djurvärlden i övrigt märker man kanske mest
riporna. Går man i markerna, stöter man allt emellanåt
upp en ripkull. De små llyga eller springa åt alla håll,
medan modern rusar rätt på en med slokande vingar och
utbredd stjärt för att så mycket som möjligt dra
uppmärksamheten till sig och ifrån kycklingarna, tills dessa äro i
säkerhet. Då har hon inte något emot att lägga ett större
avstånd mellan sig och fridstöraren.
GAMLA HÄRBREN I FUNÄSDALEN.
Förf. fot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
