Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226 KRIG HULTÉN
mesostkittel. Väggarna äro tapetserade med tidningar och
kataloger. Ett par urgröpta trätråg, ett laggkärl med grädde,
ett par ostar på hyllan och diverse blecktrattar och ringar
till separatorn fullborda inredningen.
Till detta »störres», som stugan kallas, hör ofta en »kobbo»,
mjölkkammare, tillbyggd mitt emot ingången. Mindre
vallar bestå oftast av endast störres och fjös, men rikare
bönder ha ofta också en vanlig stuga och använda störres
endast som kokhus.
Störres är typiskt för Härjedalen. Passerar man
gränsen till Jämtland, har den första sätern »kokskåle» av den
från Skansen bekanta toppiga typen. Skulle inte även ett
störres försvara sin plats på Skansen?
Här uppe i björkskogen, ofta halvvägs upp på fjället,
leves ett strävsamt men lugnt liv. Det gäller att få ihop så
mycket smör, ost och messmör som möjligt till
hemflyttningen. Åtminstone varannan dag kokas ost, och arbetet
går i dagligt enahanda: mjölkning, kärning, ystning och
mesostkokning.
Härjedalingen producerar själv allt vad han behöver.
Bygdens avlägsna läge har tvingat honom kvar på denna
primitiva ståndpunkt. Att markerna här uppe likväl förmå
ge god bärgning åt den som med flit vill taga vara på deras
gåvor, därom vittnade Mässlingens stora välbärgade
bondgårdar, 20 kor, 56 getter — det är mycket i Härjedalen!
Barnen få tidigt lära sig att göra nytta, lillpojken »änglar
öring» i bäcken, minsta flickan »getår» uppe i fjället.
Gamla seder leva kvar här. I Mässlingen såg jag ett
vackert målat skåp av klassisk allmogetyp — med »Anno
1918» på dörrspegeln. Liarna voro vackert svängda,
skidorna snidade och strumpebanden konstfullt vävda.
Från en vall uppe i björkskogen fingo vi mjölk och smör.
Vall var det egentligen inte, utan en gård. Vid arvskifte
hade den ena brodern tagit gården nere i bygden och den
andra vallen. Här uppe bo de nu sommar och vinter, om
sommaren i störres, om vintern i stugan. En potatisåker
är hela jordbruket, men den lovade gott i år. Litet ensligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
