Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENOM VÄSTERBOTTENS LAPPMARK 229
Efter flera dagars angenäm vistelse i Vilhelmina
prästgård, under vilken vår utrustning genom erfarenhetens
kraftiga ingripande kompletterades, startade vi en dag i slutet
av juni, elt sällskap på elva personer, däribland
provinsialläkaren i distriktet, som skulle hålla sina årliga
mottagningar på flera platser norrut, samt
nomadskoleinspektören, kyrkoherde Karnell, som vårdade sig om kyrka
och skola. Det var alltså väl sörjt för både vår
lekamliga och andliga människa. Mest dock för den senare, ty i
Dikanäs måste vi säga farväl till vår doktor. Det var
med stor saknad och icke utan oro vi sågo honom vända
om hemåt. Nu voro vi alldeles överlämnade åt oss själva,
om något komme på. Man hade ju icke kunnat undgå
att bli uppskakad av den unge pastor Jonssons i Dikanäs
nödläge och nyligen timade död, en händelse som djupt
gripit alla vida omkring. Men allt gick lyckligt och väl
för oss, ehuru icke alla voro i tillfälle att följa med ända
fram till Tärna by. Vid framkomsten dit voro vi endast fem.
Jag sänder mina goda medresenärer många tacksamma
tankar vid minnet av vår idylliska samvaro under denna
oförglömliga färd i fjällen. Under vandring över berg och
över myrar, i lövklädda båtar, då sången till taktfasta
årtag klingade över vida vatten, vid kaffekokning och
»pip-vila» på en grönskande strand eller framför stockelden,
då lägerplatsen för kvällen var uppnådd och då minnen
och historier avlöste varandra, då kommer den ena
människan den andra närmare än under gnngse former av
sällskaplig samvaro, och den gemensamma skatten av
minnen och intryck skapar elt samband, som ej slites av tid
och avstånd.
Vid färden över den vackra sjön Malgomaj skall jag ej
uppehålla mig; Malgomaj har redan sin lovsång skriven i
en tidigare årgång av denna bok. Vår första vandring,
från Stalon till Bångnäs, blev en ganska hård prövning.
Regnet gjorde de över myrarna utlagda spängerna glatta
och slippriga, och halkade man ej på sidan av dem, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
