Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄSTERBOTTENS LAPPMARK
239
KATASKOLA VID STORA RANSAN.
P. Burchard t fot.
GENOM
hasten och lade
huden ovanpå
allt det andra.
En annan gång
körde Wallin
sent på våren,
medan ännu
föret varade, med
oxe och kälke sju
mjölsäckar från
Norge. Så blev
det hällregn och väglaget svårt. Oxen började bli tjurig
och lade sig slutligen utan vidare. Wallin spände då ifrån,
band oxen vid ett träd och drog själv hem två säckar i tagel.
Till sist vände han om den långa vägen och lade oxen på
kälken och drog hem också honom. »Tja, vad skulle jag
göra? Lämna oxen i fjället kunde jag inte, och inte kunde
jag slakta den.» På vägen mölle han »Enok öst i Ransan»
och en annan nybyggare. De tittade häpna på det
underliga lasset och frågade, om det var tungt. »Men då vart
jagfeganargochsa’: inf värst!»
I närheten av Ränsan
besökte vi en kåtaskola,
stationerad där för sommaren under
ledning av en ung, sympatisk
lärarinna. Kåtan var på en gång
skolsal och bostad. Men så
prydlig och ordentlig, med var
sak på sin plats. Barnen, ett
10-tal, både läste och skrevo
bra, det senare så mycket
anmärkningsvärdare, som de hade
att stödja skrivboken endast
mot sina knän.
Lapparnas skolfråga har blivit synnerligen brännande.
Det är svårt att yttra sig i ämnet, men enligt vad var och
en som bereser Västerbottens fjällbygd kan konstatera,
PÅ LJUSFJÄLLETS
TOPPRÖS.
E. Hagen fot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
