Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett par mil längre norröver ilar tåget förbi en
egendomlig bergskägla, förklyftad i fyrkantiga jätteblock,
bildande terrasser och överskjutningar. Det är Luppio, på
vars terrasser man dansar midsommarnatten och om vars
grottor sägner förtälja underliga ting. Uppifrån det berget
har man en av de vackraste utsikter i vårt land, i synnerhet
om hösten, då den mörka furuskogen är full av röda
och gula färgklickar och älven ter sig som ett ditkastat,
ormande silverband.
Matarengi är ju allom bekant såsom säte för vår
nordligaste folkhögskola och lantmannaskola och för sitt läge
mitt emot det beryktade midnattssolsberget, Avasaksa.
Men även från Luppio ser man midnattssolen!
I Över-Torneå slutar som sagt järnvägen och sen
får man ta till cykel. Vid 8-tiden på kvällen startade vi
med Svanstein som närmaste mål; vägen dit är 37 km.
Från den turen antecknades det verkligt anmärkningsvärda,
att vi ungefär mitt emellan Över-Torneå och Svanstein
någon km norr om den dånande Niska- eller Kattilaforsen
just vid Juoojabron åkte in i kalla bältet. Här passerade
vi således polcirkeln och voro därmed inne i själva
midnattssolens land. Klimatet är naturligtvis övergående i
vartannat vid gränsen mellan norra tempererade och kalla
zonen, vadan det ej var ett dugg kallare i detta märkliga
geografiska område.
Några km nordligare leder vägen genom den milslånga,
flackt liggande byn Juoksengi. Där rastade vi i den trevliga
folkskollärarfamiljen och njöto av kaffe och härligt dopp.
Ytterligare 12 km spurt och vi äro i Svanstein. Vi hade
hoppats denna natt få se midnattssolen från Pullingi, som
ligger 336 m ö. h., och varifrån den skall synas under sex
veckor. Men den gången lyckades det ej. Solen gömde
sig i grått dis, och efter en tröttsam, kilometerlång
bergbestigning fingo vi nöja oss med skenet från vårt tända bål.
Vi voro dessutom försenade. Klockan hade blivit över
två, innan vi voro på högsta höjden. Men härlig var
utsikten över skog och sjö och älv!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
