Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252 VERA FRIDNER
ha nattlogi. Gumman bara pladdrade en massa obegriplig
finska utan några som helst inbjudande gester. Där stod
man. Klockan var tolv och regnet småsilade. Då rinner
mig i minnet, att jag hört berättas av bekanta till
innehavaren av Kengis bruksgård om dennes stora gästfrihet.
Jag säger »Sohlberg», gör en frågande åtbörd åt vägen till
höger, hon nickar förstående och fem minuter efter står
jag utanför en gammal vacker, vit herrgård, undrande i mitt
stilla sinne, som ännu hänger fast vid stadscivilisationen,
om man kan våga knacka upp folk den tiden på dygnet.
Men det behövs ej. De ha redan sett mig och välkomna
mig. Och där får man sova ut! Vid 12-tiden på f. m.
vaknar man av revelj på pianot. En stund efter bjudes
man jämte en förut kommen gäst på en lukullisk
laxmåltid.
Sen ska man se sig omkring! Nedanför gården brusar
Torne älv, sammanträngd och forsande. Det är
Kengisforsen, älvens svåraste och det enda ofarbara stället. Ett
par km längre ned, omslingrande flera småholmar, förenar
den sig med Muonio älv, som här flyter mera stadig; men
knappt ha de förenats, förrän vattnet åter går i fräsande
skum. Det är de långa Lappea-forsarna. Kengis bruk har
gamla anor. Det anlades redan under drottning Kristinas
tid och där bearbetades det järn, som smältes vid Junosuando
masugn. Bruket är numera en betydande jordegendom.
Från Kengis får jag sällskap med den andra gästen, en
agronom som är på tjänsteresa. Den korta biten till Pajala,
utmärkt väg för resten, går nästan alltför fort, tack vare
sällskapets underhållande skildring av Kengis marknad förr
i världen, då han var pojke.
Den öppna plats, där den lilla Kengisbyn nu är en
obetydlig ort, var då den nordliga mötesplatsen för finnar,
lappar, svenskar och norrmän, som alla kommo med sina
varor — norrmännen med fisk, lapparna med renhudar
och hornsaker, finnarna med sina knivar och andra
handa-slöjdsalster. Från Haparanda kommo handlande med
specerier, ja, själva konditorn kom upp och gjorde härliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
