Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274 HILDING KJELLMAN
hundra meter. Samtidigt som fjällsidan blev brantare och
farligare, började emellertid jökeln lyckligtvis slutta något
saktare. Vi kunde konstatera, att den där nere slutad^ i
ett nästan vågrätt snöfält; snart skulle vi sålunda kunna
våga på alivar rutscha och det gällde endast alt akta sig
fölen väldig spricka, som bildals just där jökeln stötte tätt
intill bergväggen. Vi togo oss därför ut på densamma
ungefär 100 m, läto ryggsäckarna rutscha först och kommo
själva efter. Ett par av deltagarna voro redan lyckligt
nere, då en ränsel, som skickats av på egen hand, tog
galen kurs och med ett behagfullt hopp hamnade i
jökelsprickan. Medan damerna samlades nedanför, gingo
expeditionens manliga deltagare fram till sprickan och sågo
verkligen ryggsäcken ligga på en avsats icke så särdeles djupt
nere. Det beslöts, att ett försök skulle göras att taga upp
den, en av oss stiger över kanten för att gå ned, de övriga
hålla kraftigt i. Så med ens en väldig duns, och vår kamrat
är försvunnen! En snödriva, som lossnat ovanför våra
huvuden, utan att vi sett det allra minsta, hade, såsom
damerna sedan berättade, ramlat rakt på oss, kommit vår
kamrat att förlora fotfästet, vridit loss hans hand och tagit
honom med ned i avgrunden. Dess bättre behövde
förskräckelsen inte bli långvarig; drivan, som tagit mannen
med sig, hade samtidigt skyddat honom, så att han fallit
mjukt och icke skada sig. Så småningom tog han sig
upp igen och det behöver icke sägas, att vi efter detta,
man kan väl säga underbara äventyr lämnade ränseln åt
sitt öde i det gapande hålet och skyndsamt förfogade oss
nedåt. Här samlades vi nu alla vid jökelbrämet kl. 5 e. m.,
och framför oss hade vi en jämn och behaglig sluttning
vidare ned i dalen. Efter vadning av jökelälven, som var
ganska vred, stodo vi inom kort på säker mark.
Det är icke mycket att tillägga. Snart nog voro vi nere
i Kärkevagge, en verklig »dödens dal» med sina massor av
kringvräkta klippblock, vilka minna om glaciärer, som en
gång haft sina ändmoräner här, och stodo vid 7-tiden
ganska lagom för kvällståget till Abisko på Vassijaure station.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
