Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På uppmaning av lappen Jonas Fjällsten hade vi tagit vägen
genom »skalet» på dess västra sida. Herr Torsten Boberg har
gått på den östra och påstår, att denna skall vara bäst, och
det är nog möjligt, ty den vi gingo kunde man sannerligen ej
kalla lättgången, men säkert äro båda vägarna krävande, ty
några stigar nås ej förrän ett par, tre km från vallen, och
dalbotten är på långa sträckor täckt av rullstenar.
Länge vila ej skuggorna över fjällen denna årstid; det börjar
ljusna i rymden fast klockan ännu ej är ett, fåglarnas kvitter
höres åter, och fjällpiparens vemodsmättade läte förhöjer
vildmarksstämningen; man känner en fläkt av ödemarkens själ.
Medan vi försågo oss ur våra matsäckar, njöto vi i fulla drag
morgonens friska skönhet och skådade ut över Härjedalens
skogar och fjäll.
Vi trodde ej att Storbäcken skulle vålla oss några svårigheter,
men den var ganska djup och strid. Här var ej tid till
uppehåll för avklädning, tyckte kamrer Wancke, som utan betänkande
kiev i sådan han var och tågade över så ogenerat, som om
han gått på en äng och ej i vatten så djupt, att det gick över
knäna. Ett bättre sällskap på färdvägen kunde man sannerligen
ej önska sig. Uthållig som få utstod han trots sina 64 år med
gott humör alla strapatser.
Vid tvåtiden på morgonen nådde vi äntligen sätern och fingo
logi i en obebodd fäbostuga, där vi till sist funno en
välbehövlig vila i britsarnas doftande hö efter en minnesrik och
omväxlande dag.
Sedan vi fram på förmiddagen fått oss ett uppfriskande bad
i Storån och en förstklassig frukost på nykärnat smör,
getmesost och gräddmjölk mådde vi som prinsar.
På eftermiddagen gick vägen ned till Härjedalens Storsjö,
och hade vi då sällskap med en sjuttiårig bondgubbe, som
skulle ut och leta reda på sina hästar. Under vägen visade
han,oss på två stora vägmärken, uthuggna ur väldiga
trädstammar och med årtalen 1667 och 1687, vilka enligt sägen rests
under ofredsdagar på Karl XI:s tid, då truppstyrkor tågat från
Härjedalen till Jämtland (fig. sid. 305).
Efter trevliga besök i Ljungdalen och Helagsstugan, där nu
för första gången fanns folk, den präktige Staffan Norberg med
familj och två kor, kommo vi slutligen till resans mål, Sylarna.
Dörrfjällen med sina pampiga toppar och väldiga fjällportar
äro sannerligen värda ett besök, och jag rekommenderar dem
till en var, som vill uppsöka svåråtkomligare, men därför så
mycket intressantare delar av våra härliga fjäll och ej blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
