Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TURISTLEDEN KVIKKJOKK—SULITÄLMA 315
äro lättare, öppna sig för den svenska befolkningen, som bor
närmare gränsen, goda handels- och samfårdsvägar ned till
norska kusten och de här belägna handelsplatserna. Sådana
stråkvägar äro de, som i huvudsak leda i Umeälvens och
Skellefteälvens dalgångar, vilka ock i långa tider varit av befolkningen
använda. På andra ställen äro övergångarna mycket svåra, såsom
t. ex. är förhållandet med de pass, som från sjöarna
Vasten-och Virijaure leda ned till fjordarna vid norska kusten, vilka
övergångar därigenom bli oförlikneliga om än svårtillgängliga
turistleder av högsta rang. Ännu väntar man från respektive
turistföreningar på de åtgärder, tack vare vilka de en gång
skola kunna öppnas för en större allmänhet.
JEtt mellanting mellan dessa båda ytterligheter är leden
Kvikkjokk—Sulitälma. Sedan långliga tider är den en om än
mycket besvärlig och naturligtvis av ett relativt fåtal använd
sam-färdsväg; den är också genom underbara utsikter över några
av den lapska naturens jungfruligaste marker en turistled
av största skönhet. Vägen har förut från den utpost mot det
stora, ödsliga fjällområdet, som det lilla, av två gårdar bestå1
ende Njunjes bildar, över detta letts fram till foten av det
jökel-krönta Sulitälmamassivet, som kringgåtts åt söder. Leden för
under flera mil över trädlöst fjäll, innan man först inne på
norska sidan åter träffar trädvegetation. Den leder över två vilda
iökelälvar,
Varvekoch Lairoälvarna,
vilkas passerande
bjuder
utomordentliga svårigheter, och
bränsle saknas
under en stor del av
sträckan.
Redan tidigt
vände Turistföreningen
sina blickar åt detta
håll. Så tidigt som
1889, fyra år efter
Föreningens
bildande, uppfördes
nära Varvekälven
den första av Föreningens fjällstugor,den lilla Varvekhyddan,och de
närmaste åren därefter tillkommo vid Tarraure, icke så långt från
utgångspunkten Njunjes, två stugor, Tarrasjö- och
Tarraälvshyd-dorna, så benämnda, emedan den första ligger vid sjöns strand, den
senare ett par km uppefter den i densamma utmynnande Tarraälven.
TARRASJÖHYDDAN. J. Österström fot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
