Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 MANNE HOFRÉN
från hedenhös. Ty redan för årtusenden sedan, under
stenåldern, hade människor här slagit sig ned, hitlockade
av skogarnas rikedom på villebråd och älvarnas på fisk.
Rikliga skördar togo dessa första ångermanlänningar av
skog och flod. Men kanske började folket redan då bryta
mark och hålla boskap och sålunda bli bofast. Talrika
stenåldersfynd, även från avsides obygder, som ännu i dag
knappast mer beträtts av nybyggares fötter, berätta att
ganska stora delar av landet tagits i besittning redan i
dessa avlägsna tider. Efter bronsålderns
ångermanlänningar ha märkvärdigt få spår påträffats. Sannolikt har
väl stenen här uppe fått tjäna människan till redskap
under större delen av den tid, då Sveriges övriga
invånare levde i bronsålder. Upp till dessa arma
nybyggar-trakter kunde väl den dyrbara bronsen knappast tränga i
någon avsevärd mängd, åtminstone knappast bli av någon
betydelse. Men ännu gömmer kanske Ångermanlands i
arkeologiskt avseende ganska jungfruliga mark
överraskningar för forskaren. Sannolikt fortsatte den gamla
bebyggelsen rätt raskt, ty under järnåldern finna vi mycket
stora delar av landet tätt bebyggda, stora byar finnas —
därom vittna ståtliga gravfält från tider, då byamännen ej
hade kyrkan och dess vigda jord att anförtro sina döda åt,
utan gömde dem på byns gravplats invid den torva de
under livet odlat.
Generation efter generation av detta samma gamla släkte
har sedan här odlat sina fäders jord och grundat nya
byalag; samma gamla allmogekultur har nedärvts genom
seklerna. I stort sett har utvecklingen gått sin gilla gång utan
störande främmande inflytelser. Visserligen ägde på
1600-talet ganska betydande invandringar rum av finnar, som
långt inne i landskapets obygder bröto ny mark. Hela
socknar, såsom Viksjö och Graninge, ha av dem för första
gången odlats, och de rika bygder, som man nu skådar där,
utgöra det vackraste monument över de glömda hjältarna.
Men annars voro dessa invandrare inga starka
kulturspridare. De antogo snart nog svenskt språk och svenska se-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
