Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skåne ger mig etl liknande intryck, fast jag känner de folkliga harmoniernas tendens att vidgas ut och flyta ihop till en enda melankolisk ton. Dalarna spelar giga, så att ekot kastas tillbaka från Siljansbergen — därom finns ingen tvekan. Och vad hembygden Värmland beträffar, så är hörselbilden outplånligt inspelad i örats snäcka, ty den är bunden vid det kartografiska intrycket. Liknar icke Värmland, där det ligger utbrett, en jättefiol med gripbrädet sträckande sig upp mot Norges fjäll och ljudlådan bildad av Vänerbäckenet. En gång tog den Evige det tigande instrumentet till hakan, satte fingret på Klarälvssträngen uppe i Älvdalen och strök med stråken en darrande ton, som väckte hela landskapet, så att ljudspringor sprungo upp i öster och väster — Glafsfjorden, Frykensjöarna, Rådasjön — och huvudsträngen delade upp sig efter ljudlärans lagar i bukar och noder: det är Klarälvens serpentiner.
Så kom jag i somras åter farande genom ett hörn av Jämtland. Och hör: samma melodi tonade emot mig som jag hört första gången. Det är inte att ta miste på: Jämtland spelar upp en fuga för unisona kontrabasar, eller kanske är det en väldig kyrkorgels tjugufyrafots principaler med ekoklanger uppe från valven.
Men nu minskas alla proportioner. Bergen draga ihop sig, vildmarken börjar le, sjöarna spegla kyrkor och klockstaplar, lövträden tränga sig fram, banvallen sänker sig det ena hundratalet meter efter det andra, nya ödebygder genomfaras och — i ett nu ser resenären, som från bakersta plattformen liksom låter sig omspolas av bilderna, in i ett alldeles nytt land: Ångermanland. Den fugerade satsen har dött bort, och allt är stillhet, musiken är död. Icke en ton, icke en melodi. Det är det första intrycket — förstämning i stället för stämning.
Det första intrycket — som om det skulle betyda något! Jag vet icke vem som först i sin hjärnas skräpkammare hittade tanken om det första intrycket som det sannaste och riktigaste. Det är i varje fall en aforism, präglad av intellektuellt lättsinne och ofta lättsinnigt citerad av lekt och lärd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
