Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om därvid min gång med den motivpsykologiska slagrutan formar sig till en direkt anvisning för andra älskare av svensk natur att färdas samma vägar från havet till .källorna, så känner jag, att den personliga kurvan, den. alltid starkt egoistiska turistglädjen icke varit utan sin nytta. Ty den turistroute jag följde är på grund av mångahanda försummelser icke längre någon turistväg för dem, som helst undvika hinder och stötestenar. Ångermanlands hjärta och pulsar hamra och slå i takt med forsarnas rytmer, utan att förnimmas av mer än en eller annan galen färdeman, som inte skyr mödorna, när han väntar mödornas lön: skönheten.
Vill man ha det ångermanländska musikdramat uppspelat från rätt ända, bör man nog helst färdas med förbundna ögon i en flygbåt, som slår ned någonstans utanför kusten så långt norrut som möjligt. Ty kommer man landvägen och har sinnena öppna, så tonar det förenade ådals- och bygdemotivet ett par gånger emot en, och man är ju icke mer än en svag människa, nyfiken och skönhetstörstande. Första gången sker det, när järnvägen efter att ha följt Faxälven kastar sig norrut och slår följe med den stora pulsådern, Angermanälven, med övergången av älven vid Forsmo som kulmen. Sannerligen — man önskar nästan, att man hade sjuka lungor för att från Österåsens sanatorium dagligen och stundligen få dricka så mycken skönhet och hälsa. Blir man inte frisk av den medicinen, då hjälpa inga tropikresor och inga alpsanatorier. Här spännes bröstet ovillkorligen ut av all den mäktiga handling, som fått levande form, vart än ögat vänder sig. Älvfåran, som arbetat sig ned genom jordlagren och lämnat den forna älvbottnen med fet mylla åt människobarnen, talar visserligen om en uppgiven kamp. Men se ned i forsen, som djupt under brovalvet tumlar om med stockarna, som om dessa vore tändstickor — där ligger viljelivet trasande och obrutet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
