Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Naturen tränger sig ända in på gatunätet, som ofta löper rätt ut i den fria grönskan. Rådhuset och kyrkan ligga i utkanten och avteckna sig mot barrskog, och bergen sluta sig tätt efter som vaksamma drabanter. Sådant skapar och underhåller en intim samhörighet med landskapet, det ger en trygg ro vid naturens bröst, men främlingens strupe klämmes likafullt ihop — en känsla av obeskrivlig isolering får makt med honom. Jag tror, att man måste vara född norrlänning för att icke överväldigas av denna spleen, den förbannelse, som aldrig viker från den, som en gång låtit sig bergtagas av det sterila gatulandskapet.
UTSIKT FRÅN VARVSBERGET MOT SJÄLEVAD. W. Wångström fot.
Men jag vänder mig åt öster. Skogsåsarna sträcka sig som famnande händer rätt ut i havet. Bergen kalva, och fjorden tar upp öbarnen i sitt sköte och värmer dem i solgatan, som breder sig likt en gyllene kungsväg ut mot oändligheten. Det är fjord- och skärgårdstemat, som spelas upp för dragbasuner i långa, tunga rytmer och lockar och tubbar resenären ut i förtrollningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
