Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅNGERMANLANDS SJÄL 83
ploateras av villabyggare. Där är idyll, smågnolig lyrik,
här handling — drama, levande liv trots den obeskrivliga
ödsligheten och frånvaron av människoboningar.
VÅGSFJÄRDEN I NORDINGRÅ. W. Wångström fot.
Men nu, du store, osynlige dirigent, som skapar det stora
naturalistiska musikdramat, medan du slår takten till -de
rytmer, där hav och sol, luft och fantastiskt formade berg
äro sammanvävda — nu tränga sig mildare toner fram.
Ångermanland är enligt språkmännens utredning
»fjordmännens land», och ödsligheten är icke utan mänskligt liv.
Ångaren nalkas små fiskelägen och lastningsplatser, avlastar
varor och får andra i utbyte. Först kommer Köpmanholmen,
en fridsam idyll. Inklämd i en stor natur, är den som en
höna, vilken församlar ungarna under sina vingar. Eller
man får Pelle Molins suggestiva ord på tungan, när man ser
denna fristad undan elementens nycker: »grå hus i klunga,
för att icke vara så bittert allena, då vintern står mörk över
landet––––––-men under sommarnattens ljus ligga de
som en flock getter och vänta på solen». Nu är det en
ganska ljum augustikväll, men bilden av den bottenlösa
ensamheten och isoleringen, när snöstormarna ryka över
klippkrönen, tränger sig på mig, och huttrande drar jag
mig intill den varma ångbåtsskorstenen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
