Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(SO ANE RANDEL
alldeles lör sig, all den kippar efter ord. Där uppe på
sluttningen ligga de båda kyrkorna, det gamla 1200-talstemplet
och det nybyggda gudshuset. Jag ser dem icke, men anar
deras närvaro. Och tanken flyger tillbaka ett århundrade
nästan, till 1830-talet, då f. d. lappmissionären Petrus
Læstadius från predikstolen lät lagens ris vina och göt
evangelii balsam i samvetssåren. Petrus Læstadius — det är
underligt, att denne man, en av Sveriges märkligaste präster
och originellaste författare, vilken uppe i lappmarkerna
otaliga gånger sett döden i vitögat, skulle hamna som
kyrkoherde i denna lugna vrå av världen, sedan han lagt bakom
sig sitt storverk, de båda journaler, som en
litteraturhistoriker kallat »en stor fresk över det svenska arbetet och
den svenska fattigdomen». Nu står den gamla kyrkan öde.
En ny tid har dragit in i bygden, som icke längre är så
fruktansvärt avskild från världen som på Læstadii tid. Och i
detta nu, när detta läses, brusar kanhända den nya orgeln
sin ledsagning till församlingens psalmsång, medan andakten,
som stiger ur den
hæff-nerska koralen, blir ett
med de blåa,
solstrim-made ljusböljorna över
de sjungandes huvuden.
Det är orgeln, som
därute i vind och sj ö en
skymmande sommarkväll
invigdes av den Evige . . .
Jag skall icke trötta
mina läsare med att bit
för bit rita upp den
underliga arabesk, som båtmissödet eller, som jag hellre
vill säga, en lycklig slump tvang mig att dra upp,
innan jag nådde mitt andra mål; Härnösand, »Norrlands
Athen». Efter nattlägret i Skidsta gästgivargård fanns ingen
annan vehikel än bondskjuts. Jag ångrar det icke, ty jag
fick göra bekantskap med Ullångersbygden, nära nog det
enda slättland, jag sett i Ångermanland, åkte sedan backe
STYRNÄS KYRKA. E. Edblad fot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
