Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅNGHItMANLANDS SJÄL 89
helslörslandc regissör. Jag nästan skälver av ångesl, när
jag söker ge ord åt min upptäckarglädjc. Ty tänkom denna
fagra bygd översållad med turisthotell och pensionat, tänkom •
UTSIKT FRÅN MULTRÅBERGET.
den stolla befolkningen öppna grindarna åt gulaschbilisterna
och kröka rygg för drickesslanten! Den dagen är
Nordingrås saga all. Tro alltså icke, käre läsare, ett ord av
vad jag här skrivit, utan sök dig på allfarvägar till
bekvämare trakter, som besjungits av Oxenstierna, Snoilsky, Selma
Lagerlöf och Karlfeldt. Det skänker större ära, och sådant
är förmer i hjältarnas land.
Så bestiger jag åter »landsvägarnas skepp», den svenska
bondtrillan, och medan de sista takterna av det
majestätiska fjordmotivet dö bort, nalkas jag landets egentliga
civilisationscentrum, Härnösand, Artedis — den störsic
»ångermannens» — skoistad, Linnés genomfartsort på väg till
Lappland, skådeplatsen för den blide Franzéns
avblom-string och den arsenal, där den betydligt mindre blide
Ludvig Nordström slipade sina pilar.
Linné stannade på sin Lapplandsresa »mindre än två
timmar» i ångermännens huvudstad, och det litterära
minnesmärket av besöket är knappa tre rader. Om jag
åtminstone i denna punkt följer den stores föredöme att »gå
värdshus förbi», så beror del varken på likgiltighet eller på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
