Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅNGERMANLANDS SJÄL 103
blånad som en hinna över ögonlinsen, fastän handböckerna
säga mig att de ligga 7 till 9 mil aflägset. Och vänder jag
mig åt nordost, ser jag en flik av Bergvattnet med Doroteas
lilla vita kyrka knäböjande som en lappbrud. Var hälsad,
TÅSJÖ KYRKA VID TÅSJÖN.
Lappland, du förlovade land, som jag visserligen icke fick
beträda, men skåda från Ångermanlands Nebo.
Jag måste ha talat högt för mig själv, medan jag spelar
in panoramat i minnet, ty föraren drar på munnen, när han
hör mina mosaiska liknelser. Och så skrattar jag med. Jag,
en annan bygds son, en Moses? Ha ha! Vad förstår en
främling av andra människors hem! Man måste ha varit född
på orten och i decennier levat folkets liv för att tränga under
ytan. Vad kan en färdman göra annat än slå en kärlekens
krok kring den sköna och sedan vittna om sin kärlek.
Jag går ned av berget i stort missmod och tänker: detta
kan jag aldrig återgiva så som jag ville. Ty ett landskaps
själ flyr ständigt undan och låter sig icke fångas. Men
vad nu? Luften fylles av glada klockspel. De vackra
små vita kullkorna komma emot mig, och får och getter i
väldiga flockar springa över fjällbäckarna. Det är, som om
hela berget dallrade av inre musik. Flåsjön försvinner
bakom strandåsarna, och Tåsjön framträder i all sin glans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
