Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VID IIKLGASJÖN 131
Söder om Helgasjön, där tvenne från densamma utgående
dalgångar mötas, har under medeltiden uppstått staden
och biskopssätet Växjö. På höjdsträckningen mellan dessa
dalgångar ligger en by med det betecknande namnet Hov.
På berget ovan staden, Hovsberg, har man funnit
hällristningar från bronsåldern — »Solberget» har det också
kallats, ett alltjämt bestående vittnesbörd om våra förfäders
soldyrkan. Vid en ättestupa med en offerkälla ovanför
knyta sig också gamla traditioner; ännu i min barndom
kunde man i källan hitta offrade kopparslantar. Fortsätter
man från Hov vägen norrut, kommer man till kungsgården
Kronoberg, belägen på udden mellan Helgasjöns två södra
fjärdar, och här rasta vi ett ögonblick.
Till Tjutharby, som Kronoberg fordom kallades, är
legenden om mordet på sankt Sigfrids systersöner knuten.
Gunnar Gröpe, den hedniske hövdingen, som lät mörda
dem och i sjön nedsänka deras avhuggna huvuden —
sedan Växjöstiftets vapenbild —, skall hava residerat där.
Gården kom verkligen att lyda under Växjö biskopsstol.
Till den hör en stor del av den nära invid liggande Helgon
med den täcka udden »Korset», som skjuter ut mot
Kronobergsudden, och med en fordom betydande, ännu delvis
bibehållen bokskog samt en ås, »Jägarås», som i norr går
långt ut i sjön. På en höjd å södra Helgo står ett kors
av trä; traditionen därom går tillbaka till kristendomens
första införande, och när det gamla korset multnat,
uppsattes ett nytt.
Tjutharby, som åtminstone redan vid 1300-talets mitt hade
bytt namn och kallades Kronobiergh, blev en omtyckt
uppehållsort för biskopen i Sigfridsstaden. Och på en holme
vid gården, mellan fastlandet och Hissö, anlades på
1400-talet en liten befästning; enligt en gammal anteckning var
det år 1444. Byggherren var biskop Lars Mikaelsson.
Fästet var ju ett tecken på biskopens makt, och det borde
också — beläget i en gränsprovins vid ett av de förnämsta
vattendragen, nära den stora förbindelseleden mellan
Danmark och det övre Sverige — få en större politisk betydelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
