Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144 GUNNAR LINDÉN.
På de små åkerlapparna kring stugorna växa polalis och
råg, ibland så tätt invid trappan, att den kan buga sig in
genom de öppna fönstren. I de många vattendragen
bedrivs ett inbringande
fiske. Särskilt
efter-hållen är ålen, och till
hans fångande äro i
forsarna utbyggda s. k.
»vermare» av sten och
timmer. Dessa tvinga
vattenströmmen
samman genom en trång
öppning, för vilken man
sedan sätter långa
tät-maskiga nätstrutar, s. k.
lanor. Strutens mynning hålles utspänd av en fyrkantig
träram, som får stödja mot nedslagna käppar eller
kindstakar. Den starka strömmen river fisken ned i strutarna
och hindrar den att gå tillbaka. Mörka ovädersnätter på
hösten ge bäst. Då kunna strutarna bli fyllda flera gånger
om på natten. Fisket är av
ålder fördelat mellan
befolkningen så, att en bonde kan
ha fiskerätt var femte, en
annan var tolfte natt o. s. v.
På bilden härovan synes en
liten stuga mitt ute i forsen.
Från den hålles vakt om
höstnätterna, och där förvaras
även de upptagna lanorna.
För övrigt fiskas med not
och krok i de talrika
småsjöarna.
Blekinge, som i sina
nordligare delar är rikt på
barrskog, får denna söderut
alltmera inskränkt till de kar- mieån bildar små fall. Förf. fot.
ÅLFISKE VID MÖRRUMSÅNS NEDRE LOPP. Förf. fot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
