Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi vandra åter, men kvällen lider och regnet börjar falla
i stora stänk. Rätt som det är, förlora vi stigen och
förirra oss i några sumpiga skogsmyrar. Det börjar skymma,
och vi gå på känn i ungefärlig riktning. Det ser
misströstande ut, men en god försyn tycks vara med oss, ty rätt
som det är stöta vi på en öppen glänta, som vidgar sig,
och där ha vi de efterlängtade stugorna. Regnet skvalar,
och vi gå till första bästa bondgård att söka nattlogi.
Men den första tycks inte vara den bästa, ty där är åtta
barn och trångt om saligheten, men man visar oss till en
annan gård. Jag glömmer aldrig den kvällen. Klockan
är 12 och vi dyvåta; moran gläntar buttert på dörrn, men
slår så plötsligt upp den på vid gavel, bjuder oss stiga in,
och bästa kammaren görs i ordning. Och alltjämt lika
förvånade somna vi under fårskinnsfällarna men med ett
tyst beslut: Få vi en gång i framtiden en gård, ska vi
alltid bädda åt våta landsstrykare i finaste kammaren. När
vi vakna på morgonen, står mor där med en kaffebricka
och småler, och vi le igen.
Gården var pampig, tillhörde en bonde ur den
Edmanska släkten. Häruppe befolkas byarna uteslutande av stora
släkter, spridda över milsvida avstånd. Edmännerna
utgjorde en sådan storbondesläkt och hade gamla traditioner.
Mor var lärarinna i byn, duktig var hon och så
hjärtevänlig, att vi hade svårt att slita oss härifrån. För första
gången under resan slog oss den känsla, som sedan så ofta
mötte oss bland befolkningen, att i dessa trakter betraktas
man inte som turist, här är man gammal god vän i
familjen. Vilka storstilade människor i all sin enkelhet!
En morgon togo vi till sist farväl av Doris, och så bar
det av med nästa by, Grytsjö, som mål.
Det gick en liten smal, knappt skönjbar stig, som vi
följde så långt sig göra lät. Snart försvann den
emellertid helt och hållet i breda, ospångade myrar, där regnet
utplånat alla spår i den grönskande mossan. Vi siktade
in oss med kompassen, och framåt gick det genom
väldiga skogar, genom lappvidesnår, där ögat blott möttes av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
