Svenska Turistföreningens årsskrift / 1920. Ångermanland / 215 (1886-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

En morgon togo vi farväl av vår älskade kåta. Gubben
rodde oss över Giri i sin bräckliga snipa, som fastän byggd
år 1882 e. Kr. dock ej läckte mer än man stod ut med, och
så bar det av uppför Girifjället mot okända öden.

ÖVER RISBÄCKEN. Förf. fot.

Vinden susade i björkskogen, solen lekte över fjället, och
Giri blev mindre och mindre. Snart låg den endast som en
blänkande daggdroppe under oss. Men samtidigt
fångades ögat av nya syner. Det var hela den storslagna
fjällvärlden, som underbarare än någonsin trädde
fram för oss i all sin ödslighet. Där lågo de norska
fjällen med sin
eviga snö i soldis långt borta vid horisonten. Där reste
sig massiv på massiv i mjuka och skarpa linjer, och allra
närmast låg en blånande alpsjö, där fjällen stupade brant
på alla sidor. Det var Rissjön.

Och i hujande fart bär det av utför fjällets norra sida.
I avgrunden under oss skymta vi snart två vita prickar,
geologernas tält, och vi tänka med förtjusning på middagen.

Tro inte, att det var alldeles så lätt att komma fram.
När fjället var klarat, låg Risbäcken framför oss, bred och
strid, och det blev att vada. Men utan värre halkningar
och med kameran i torrt tillstånd voro vi snart över.

Vårt närmaste bekymmer blev att söka rätt på kåtan,
där vi skulle slå oss.ner, ty liksom vid Giri fanns även
här en ödekåta. Och vi funno den. Den låg på Rissjöns
norra strand bland björksnår och videbuskar. Skog fanns
där inte, ty sjön låg långt ovan trädgränsen. Men
enrissnåren lugnade våra bekymmer för nattens eldning. Med
enris kommer man långt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>