Svenska Turistföreningens årsskrift / 1920. Ångermanland / 217 (1886-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

himmel och jord i matväg. Men så hade också hela
byn skrapat ihop vad de kunnat åstadkomma. Sara blev
förtjust när vi kommo hem, kanske inte så mycket åt oss
som åt ryggsäckarna, vilket må vara henne förlåtet.

I HENRIKSFJÄLL. Förf. fot.

Vad vår övriga vistelse i Rissjökåtan beträffar, är
inte mycket att tillägga. Vi njöto intensivt, så som
man endast kan njuta av vildmarken, ensamheten
och tystnaden. En morgon vandrade vi. Det bar i väg över
Borkafjäll, fram över Kittelfjäll och så till Henriksfjäll. Där
låg en gård och lyste på ängsvallen med härbren och
fäbodar och lider runt om. Bakom reste sig berget hotande
stupbrant. Framför sluttade ängen, ljusgrön och leende,
ända ner mot ån, som slingrade sig fram i solen. Det var
grant. Och här stannade vi. I vårt lilla rum
saknades varken den öppna spiseln, tidningstapeterna eller
kungafamiljen, så vi kände oss ögonblickligen hemtama.

LAPPKÅTAN VID GRÖNFJÄLL. Förf. fot.

Folket var på slåtter här liksom överallt i gårdarna.
Slåttern börjar de första dagarna i juli och pågår ofta ända in
i september. Men så tar man också vara på småsmulorna.
Till minsta äng eller myr, långt bort i fjällen, djupt in i
ödemarken, letar sig lien fram och stakas hässjorna ut.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>