Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232 GKETA ADRIAN
lig under gårdagen. Han hade lomat i väg över Bäno mot
traktens björnars eldorado, Sildutjokkdalen! Tyvärr hade
vi varken fått se kor eller björn. Emellertid kommo korna
tillrätta framåt
aftonen och fröjden
var stor och
allmän. För
nybyggaren äro ju
kreaturen allt och man
lever uteslutande
på avkastningen
av
boskapsskötseln. Något
åkerbruk kan det ej
bli tal om
häruppe. Ej ens
potatis och korn hinner
mogna i Merkenes.
På grund av de senaste dagarnas ansträngningar och
inskränkningar i fråga om mat stannade vi över en dag i
Merkenes för att »äta upp oss», vilket var synnerligen av
behovet påkallat med hänsyn till den väg, vi hade att
tillryggalägga, och den ringa utsikten att snart träffa på någon
människoboning. Vi skulle nämligen passera Uman vid
Strimasund, dit vi fågelvägen hade 10 mil, således i
verkligheten minst 15, och hade att gå över tre floddalar genom
fullständigt öde land, med åtminstone ett verkligt
högfjälls-parti mellan Ferras och Näsa. I Merkenes hade vi den
stora turen att träffa lappfogden för Norrbottens södra
distrikt, av vilken vi erhöllo många värdefulla upplysningar
om de öde, okända trakterna.
Utrustade med originell proviant: 1 kg socker, 1 kg smör,
1 kg rågmjöl, 2 hg vetemjöl, det enda som för tillfället
stod att uppbringa i Merkenes, började vi den 28 juli åter
vår vandring in i »det stora okända». I stark,
svettdrivande stigning snodde vi oss genom Rattes videsnår och
vidare uppför Saumbertjåkko. Från krönet sänkte sig fjäl-
MERKENES FJÄLLSTUGA. S. Adrian fot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
