Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250 H. ENGER
styra undan för alla försåt. Eventuella efterföljare vill jag
därför råda att i Suorvajaures smalaste del hålla mitt i
vattendraget eller utefter norra stranden.
Sundet till nästa sjö, Vuoksajaure, var smalt och
begränsades av alldeles lodräta väggar ända till 15 a 20
meter höga, vilket gav en illusion av kanal. Här var en
svag ström, som dock uppvägdes av vinden, så att
padd-larna kunde fortfarande vila i frid. När vi kommit in i
Vuoksajaure började emellertid vinden kasta åt alla håll
horisonten runt, för att ögonblicket därefter alldeles
försvinna. Mat hade vi ännu inte haft tid att tänka på,
varför vi nu togo oss i land och kokade vår äpplesoppa,
sorgfälligt undvikande konserven.
Inte en mygg störde friden och endast ändernas
snattrande avbröt någon gång vildmarkens stora tystnad, medan
vi lågo på en klipphäll och stekte oss i den strålande
solen. Då började det plötsligt blåsa i den rätta
riktningen, och om en stund hade vi åter full fart mot väster och
styrde in i Alemusjaure norr om den smala ön
Skitnja-njarka. Det blåste så mycket vi och kanoterna tålde; det
fräste om bogen och man fick vara på sin vakt.
Söder om Sautjasnjarka mojnade vinden av, och sakta
paddlade vi oss fram. Solen sjönk ned bakom de norska
gränsfjällen och skänkte oss en av de vackraste
solnedgångar vi någonsin sett. På sidan om oss det ståtliga
Akka med sina svarta branter, vita snöfält och gröna
jöklar samt längre bort det spetsiga Stuor Niak och hela
Sa-rekmassivet. Närmast oss vackra vikar och uddar med
låga, krokiga och vridna björkar.
Vi fortsatte genom sundet till den första ön i
Luoktanjarkajaure. Efter tältningen och matlagningen kunde vi ännu
inte krypa till kojs, det var för hänförande vackert i den
ljusa sommarnatten, utan vi sutto länge uppe och beundrade
det stolta Akka, vars snöfält ännu färgades skära av de sista
solreflexerna. Att ha upplevat den dagen var värt allt det
arbete, vi nedlagt på färden, och minnet av den kommer att
stå såsom ett bland de vackraste och härligaste jag äger.
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
