- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1920. Ångermanland /
257

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EN KANOTFÄRD PÅ LULEÄLVENS KÄLLSJÖAR 257

ning efter något lappläger, och gjorde upp eld för
matlagning.

Fallet var ovanligt vackert och kunde i skönhet, ehuru
naturligtvis ej i storlek, mäta sig med Stora Sjöfallet.
Vattnet kom i flera
armar och kastade sig
i ett par avsatser
utför en cirka 20
meters brant.

Vi foro därefter
över till andra
stranden, där vi
upptäckte ett lappläger
samtidigt som dess
fyr-benta invånare
upptäckte oss; så
ut-skällda ha vi aldrig i vårt liv blivit. En flock på tio
stycken kom rusande emot oss och ägnade oss en mycket
ingående undersökning. Lägrets övriga innebyggare kommo
även så småningom till, och snart var en brokig skara
samlad omkring oss. De hade svårt att förstå oss, så att en
av dem fick vara tolk. Vi sutto i en stor ring under det
att hundarna morrande höllo sig på vederbörligt avstånd.

Efter en stund satte vi av ut på Sitasjaure, följda med
beundrande blickar av lappar, lapskor och hundar. Här
var onekligen ganska vilt; inte ens en buske kunde
upptäckas, fjällen voro alldeles kala med snö och is på
topparna. Anmärkningsvärt var det ringa djupet uti sjöns
södra tredjedel, endast omkring 1 meter, och utefter
stränderna nästan riskabelt att paddla.

Vi stannade vid östra stranden 1 mil norrut. På den
branta sluttningen mot sydväst, där solen stekt ordentligt,
var vegetationen så pass, att den lyckats åstadkomma några
utefter marken krypande enbuskar, och av dessa fingo vi
en liten eld, varefter vi som vanligt uppå den s. k.
middagen lågo och latade oss ett tag i solskenet.

Komna ungefär till Råptitjåkkos sydligaste utlöpare tyckte

17. Svenska Turistföreningens Årsskrift 1920.

TORVKÅTA VID RÅTJAJAURE. Förf. fot.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:01:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1920/0293.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free