Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN KANOTFÄRD PÅ LULEÄLVENS KÄLLSJÖAR 261
på fjällväggarna, ibland ända ned till vår nivå. Kylan var
så stark, att vi ej ville stanna något längre, utan endast togo
ett par minuters vila varje timme.
Snart började nedstigandet i dalen, och det dröjde ej så
länge förrän vi upptäckte det gröna vattnet i Skj
ommen-fjordens innersta del med ett par små stugor vid dess
strand. De voro ej så långt bort, men lågo avsevärt djupt
under oss. Det var inga livsfarliga stup, åtminstone inte
där vi togo oss ned, men dock oerhört brant, och
packningarna hotade flera gånger att ta befälet över oss och
öka hastigheten. Sent skola vi glömma den nedfärden,
isynnerhet Melanders pojk, som inte hade några sulor kvar.
När vi kommo ned var klockan 12 på natten, så inte ett
liv syntes till, varför vi gingo in i en lada, kröpo ned i
höet och sovo snart som stockar.
Under det att vi nästa dag väntade på båt sågo vi oss
litet omkring. Det kändes underligt att i ett slag vara
förflyttad från kala klippor och ärggröna jöklar ned till
leende och lummiga trakter. Vi stannade i en backe och
"plockade massvis med smultron! Golvströmmen gör
underverk — smultron 20 mil norr om polcirkeln!
En motorbåt med Narvik som mål förde oss sedan ut
på Skj ommenfj orden, där man ännu här och var kunde
skymta Frostisens utlöpare, som hängde ned över de branta
och klippiga stränderna och som skänkte oss en sista
förnimmelse av fjällvärldens ödslighet, vildhet och
oförlikneliga skönhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
