Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286
ETT SOMMARMINNE FRÅN SUNDET
sedan det sista raset inträffade, och som ingen brytning sedan
dess ägt rum, torde man kunna antaga, att för framtiden inga
nya ras komma att inträffa, såvida den nuvarande grottan
kvarlämnas .i orubbat skick. Kalken i grottan har också,
enligt vad en fackman försäkrade, den egenskapen, att den
cementeras, d. v. s. blir fastare, vilket ju ytterligare utgör en
borgen för minnesmärkets framtida stabilitet, och temperaturen
är året om densamma, c:a 11° C.
Grottan ger, som förut antytts, en god bild av
kalkbrytningen i äldre tider. Det vore ganska frestande att ingå på detta
kapitel, men som det kanske skulle smaka väl mycket av
facklitteratur, hänvisas endast till en redan förefintlig, längre och
synnerligen sakrik skildring härav.1
De gamla kalkgruvorna äro nu övergivna, men i Tykarpsgrottan
finnes kvarlämnat ett värdefullt kulturminnesmärke från en
gammal och betydelsefull industrigrens tidigare skeden, och
när i våra dagar dess plats helt intagits av storindustrien må
man hoppas, att denna låter sig angeläget vara att för
framtiden skydda den gamla fornlämningen såsom ett märkligt led i
dess egen utveckling. Några smärre utröjningar på lämpliga
platser och åstadkommande av en rymligare ingång skulle
avsevärt underlätta de många och alltid med stort intresse
företagna besök, som under årens lopp göras i grottan, ej blott av
ortsbefolkningen utan även av många turister, vilkas antal
säkerligen kommer att ökas, sedan genom Svenska
Turistföreningens försorg en allmännare kännedom om det intressanta
kulturminnesmärket vunnits. _ ,. t „
Bolivar Adlercreutz.
ETT SOMMARMINNE FRÄN SUNDET.
Solen kan ibland gassa på en skånsk landsväg! Jag har
gått ganska långt och ser med välbehag, hur vägen slutligen
leder rakt in i parken vid Kulla Gunnarstorp. Så härligt det
är att komma in i svalkan! Och det är så vackert, så vackert
runt omkring mig, fastän jag inte går i den del av parken, där
akaciorna växa, utan i utkanten bland bokarna, av fruktan
att ge mig in på förbjuden mark. Det är alltid söndag i en
bokskog. Där är svalt och stilla, och man saktar sina steg.
Men vägen går vidare. Och plötsligt tar den slut. Jag sjunker
ned till fotknölarna i vit, varm sand. Sol — vind — vatten
1 Karl A. Grönwall, >Nordöstra Skånes kaolin- och kritbildningar
samt deras praktiska användning». Sveriges geolog, undersöknings
årsbok 1914 n:o 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
