Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vegetationen och det öländska landskapet av G. EINAR DU RIETZ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VEGETATIONEN OCH DET ÖLÄNDSKA LANDSKAPET 75
eller ovanför en öppen grässluttiiing. Ibland är sluttningen
mera utdragen, och där ha de stora byarna och kyrkorna
klättrat upp.
När man stigit uppför den branten och nått den låga
grusvallens krön, står man inför ett av de märkligaste
naturscenerierna i norra Europa.
Det första intrycket av södra alvaret är väl närmast en
SÖDRA ALVARET; GRUSALVAR MED ENBUSKAR.
Förf. fot. 1913.
ofantlig, enformigt jämn slätt, där den raka horisontlinjen
blott brytes av de kyrkor och enstaka träddungar, som i
fantastiskt utdragna former stiga upp bakom den dallrande
luften långt bort i öster. Mellan dem Dlänker österhavet
fram som en smal blå strimma. En brännande sol, en
monoton brun färg och ett oändligt storslaget lugn över det hela.
Det är först när man börjat vandringen ut över den jämna
vidden, som man märker, att enformigheten endast var
skenbar.
De öländska ortoccrkalklagren stupa mot öster,
visserligen svagt, men dock starkare än alvarets yta. Följden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
