Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vegetationen och det öländska landskapet av G. EINAR DU RIETZ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
78 G. EINAR DU RIETZ
och svagare skiftningar. Ser inan närmare efter,, läcker
ändå solvändesamhället blott en del av markytan. Det är
på de vanligen ytterst svagt markerade höjningarna i
alvarets alltid svagt vågiga yta, där vintervindarna sopa bort
snön och lägga marken bar, som man finner det vackrast.
Där stå de små halvklotformiga dvärgbuskarna som
guldgula fläckar i den nakna leran eller den knastrande lav-
DKN ALVARLIKNANDE PLATAN VID BORGHOLMS SLOTT
MED EN- OCH ROSENBUSKAR.
Förf. fot. 1913.
mattan, och mellan dem ha en mängd torra, lågvuxna örter
och gräs slagit sig ned.
Men i de låga vågdalarna i alvarytan bleknar guldfärgen
och där står blott den torra fårsvingeln (Festuca ovina)
hård och stickande mellan grå och röd lera och brokiga
busklavar. Det är grusalvarets andra karaktärssamhälle. I
dess extremaste form blir det blott kvar små, fasta, nästan
klotformiga grästuvor, som stå glesa och uppfrusna i den
nakna kalkleran. Där står ofta vatten efter regnväder, och
nu är man vid gränsen till blekevätarnas vegetation.
I de djupare svackorna i alvaret bildas i regnväder små
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
