Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De dödas och de levandes land av ERNST KLEIN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
120 ERNST KLEIN
En och annan företer dock spår av sin ålder och värdighet.
I Vickleby på västkusten finns på kyrkans norra vägg en
liten smal romansk port med den ursprungliga, stadiga
ek-dörren bevarad. Den har varit igenmurad med dörr och
allt och har nyligen framtagits. Ås kyrka vid Ottenby i
söder har kvar sitt gamla östtorn, en egenhet som eljest
överallt på ön gått
förlorad. Ett och annat
sådant drag skulle väl ännu
kunna uppletas. Men i
allmänhet äro kyrkorna
vackrast på långa håll, där
de med sina lundar resa
sig som landmärken över
den släta, trädlösa ön.
Mellan kyrkorna och
oftast utefter samma
ni-våstreck teckna sig kvar-
JANS FYR PÅ ÖLANDS SÖDRA UDDE.
narna. De äro av två
slag, vart och ett med sin karaktäristiska profil : den av en
pyramid krönta kuben, upplyft över marken och vilande,
tycks det på långt håll, endast på ett smalt ben. När det
blåser, ser det ut som om de gamla Ölandskvarnarna vore
tunga fåglar, som stå på ett ben och långsamt samla luft
under vingarna, för att i nästa minut lyfta och flyga söderut
med gåskilarna eller svanparen, som nu mot hösten klyva
den molniga luften. Det är det ena slaget. Om de än icke
flyga bort, försvinna de likväl hastigt nog. Många av dem
äro endast skelett eller tomma skal. Det andra slaget är
varaktigare. Hollandskvarnarna äro höga, trubbiga koner, krönta
med en rund hätta. De se ut som stadiga madammer med
fladdrande bandrosor på de svarta gumhattarna. De flyga
minsann inte bort. Ju värre det blåser, dess stadigare stå
de. Men så äro de också ofta sten av samma slag som
den sten de stå på, inte faltiga och förgängliga bräder,
fastade vid en envis men vanmäktig ekstubbe.
Holländarna se alltid litet dryga ut, men det ha de skäl till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
