Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skisser från en Värmlandsfärd av ESTER EDELSTAM
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hjälpa mej att sätta ihop orden.» – »Ja, adjö då Per, adjö
mor, tack för i kväll!»
Stava och Rita få en kraftig handtryckning och gå så ut
i skymningsnatten, hem till sin egen ödestuga. Men ännu
länge tala de om Per. Vad skall det väl bli av honom,
ensam och grubblande, här vid Världens Ända? Kanske
blir han en trollkarl liksom förfäderna i vildskogen?
Den oåterkalleligen sista kvällen i ödestugan. Redan
skymmer det på och regnet piskar. Då öppnas dörren,
och Mina stiger in med ett spann mjölk i present åt dem.
»Sitt ner, Mina, och drick en kopp té! Det är just färdigt.»
Hon slår sig ner på turisternas stol och dricker ur
deras mugg. Stava och Rita slå sig ned på halmstråna.
Och så börjar Mina prata. »Det er saa morsomt at
snakke!» Om dottern som dog i spanskan talar hon, om
utställningen i Kristiania 1914 ger hon en uttömmande
skildring, av allt vad hon sett och vad allting kostat. Och
ju mer det mörknar i ödestugan, dess intimare blir pratet.
Med viskande röst berättar Mina. »Har ni hört om Back-Petter,
Back-Jan och Back-Måns, de tre bröderna, som
regerade vid Världens Ända för 100 år se’n? Ja, Back-Petter
är det inte så mycket att säga om; det är från honom,
som pojkarna i rökstugan härstammar. Men Back-Måns,
han var slug han. Han bodde i stenröset däroppe i backen.
Då var där ett fint hus, men det brann ner.»
I en ännu lägre viskning, som fruktade hon Back-Måns
ande fortsätter Mina: »Har ni hört hur Back-Måns lurade
gården från drängen Jöns? Jo, ser ni, när gammel-Jan,
Måns far, dog, så gav han drängen ett eget torp, för han
hade skött sig så bra. Och Jöns flyttade till egen gård och
grund och hade det bra. Men en dag kom Back-Måns på
besök och ställde sig vänlig och frågade om Jöns också
hade ett lagligt gåvobrev på gården. Jo, det hade han
allt: Han tog fram och visade det. Back-Måns sa han skulle
titta närmare på det, och så tog han det med sig hem –
och gav det aldrig tillbaka! Och gården tog han också,
och Jöns fick bara bo kvar som torpare. Se’n den tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
