Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Högst uppe i Kebnekaise av AND. PALLIN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi måste emellertid besluta oss, och vi valde att försöka
gå in mot en djup klyfta, som tydligt sågs till vänster om
ovannämnda vattenfall.
Till höger om jökeln syntes rätt branta snöfält, ledande
upp till klippväggen, och dem följde vi. Vi stampade stora
spår, snön var isartad och hal – små snöblock, som likt
laviner i smått rullat ned, hade lämnat en bana med is-
botten efter sig, antydande hur tunt snötäcket var. Nästan
rätt upp mot klippväggen gingo vi, ändrade därefter gång-
riktning åt vänster och följde utmed snöfältet allra överst
på kanten av jökeln, med klippväggen resande sig tätt till
höger om oss. Mellan klippväggen och jökeln förefanns en
djup klyfta, över vilken drivor från jökelns översta snökant
taklikt sköto ut – en företeelse, som är mycket vanlig i
Alperna. Vi sågo det och visste mycket väl båda två, att här
var farligt att gå. Det var en egendomlig situation här uppe:
till höger om oss reste sig den av fukt och vatten våtglän-
sande, nakna, svarta, lodräta eller svindlande branta berg-
väggen, vars övre delar förtonade i dimman, en på samma
gång skrämmande och fascinerande syn; till vänster stu-
pade snöfältet ned utomordentligt brant och övergick i jökel-
isen, som låg flera hundra meter nedanför oss med gapande
sprickor, och rätt upp verkade klyftans överhängande väg-
gar icke inbjudande.
Under passagen utmed drivans kant hade vi knutit oss
samman med repet, och jag förankrade mig så gott jag
kunde, ridande gränsle över den skarpa snökammen, med
repet kring den i snön nedslagna staven, medan Baumann
med ytterlig försiktighet gjorde insteget i klippan. Därefter
kom min tur, och jag tog mig försiktigt, medan Baumann
svarade för repet och förankringen, över nedfallna snö-
massor till fasta klippan. En stund sutto vi intill var-
andra i botten på klyftan i bergväggen och undrade vad
vi skulle göra – att klyftan var omöjlig att använda som
uppgångsled hade vi sett redan ute på drivan; väggarna
lutade ihop däruppe och hängde över. Den vägen kunde
man icke komma någon vart.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
